Så var det dags igen för lite omskolning. Fast egentligen borde det heta 'inskolning'. Den stackars lilla, tunna plantan ska börja ett nytt liv alldeles själv i egen jord utanför den trygga världen där den har varit omgiven av sina syskon. Det krävs mycket omsorg och en daglig koll för att se till att den lilla mår bra och anpassar sig i den nya världen. Kärlek, värme och näring behöver vi alla.
Idag är det grön-och svartkålens tur
Svartkålen är hur roligt som helst att ha i kökslandet med sina stora strutsliknande plymer. Liknar nästan en mörklila strutbräken. Du kan så den fortfarande.
Grönkålen klarar jag mig inte utan! Det bästa på julbordet, tycker jag, som är uppfödd med mattraditioner både från Halland och Småland. Tyvärr kunde inte rådjuren heller klara sig utan den förra året...Men jag ger mig inte! Iår blir det hårdbevakning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar