När jag tröttnade på att hjälpa till, botaniserade jag i det lilla växthuset, matade hönsen, hoppade i höet, gjorde sälgpipor eller sköt småfåglar tillsammans med yngste sonen i bondens familj.
Ibland bakade vi bröd i stenugnen. Degtråget såg jag sedan tomten komma med på julafton, fylld med julklappar. Att arbeta den degen i 10 minuter brände mer kalorier än en halvtimmas träning på crosstrainern. Men vilka 'brö' det blev! Riktigt härliga, skållade rågmjölslimpor. Äntligen har jag lyckats komponera ett recept som liknar dessa bröd, fast utan stenugn. (Kolla min receptsida)
Egentligen har ju inte brödbak med trädgård att göra, men på något sätt kopplar jag ändå ihop odlandet med känslan av att göra saker från grunden. Känslan av äkthet innfinner sig vid båda aktiviteterna.
Eftersom min far var kyrkvaktmästare, planterade vi blommor varje vår och höst på gravarna. Hela familjen hjälpte till med allt arbete på kyrkogården, året om och så här i efterhand förstår jag varför jag redan kunde allt om trädgårdsskötsel när jag "blev med trädgård" många år senare. (Ok. kanske inte riktigt allt, men i alla fall mer än de flesta i min ålder.)
Herr Nilsson var en riktig trädgårdsmästare. En sådan man tänker sig i grön rock, alltid med något spännande projekt på gång. Han bodde lång ner mot Knäredshållet och jag minns hur jag stod upp hela vägen dit mellan säterna i volvon när det var dags att hämta plantor. I hans växthus var det inte bara värmen och fukten som slogs emot mej när jag steg in. Det luktade också underligt där. Inte otäckt underligt, utan mer spännande underligt. En blandning av "kokekaffe", fuktig jord, rakvatten, blommor, bastu , söt likör och kanske lite sot.
När vi kom dit, brukade han alltid visa oss något praktexemplar ur hans privata blomsamling eller några fina gurkor som vi fick ta med hem. Han pratade om blommor och växtlighet på ett förtrollande sätt som gjorde mig helt betagen. Jag tror inte han var gift, för jag såg aldrig någon fru där. Han bodde där i ingenstans med sina katter och sin stora kärlek: växthuset..
Uppväxten på landet har nog format mig som trädgårdsfantast. Jag fortsätter på samma bana i kretsloppstänkandet och passionen för allt som växer.
Jag älskar mitt hem och dess omgivningar och tänker göra allt jag kan för att vårda min plats på jorden.
